Jag tror inte längre att jag kan träna bort min stamning. Det har tagit 20 år att inse och acceptera det här, men nu är jag framme. Det känns som jag kan släppa det nu. Hej då talträning. Hej offermentalitet!
Jag har visserligen träffat många inspirerande personer som faktiskt lyckats träna bort sin stamning, men jag har träffat ännu fler för vilka det är en ständig berg-och-dalbana och dåligt samvete för att man inte tränar tillräckligt. Vissa kämpar hårt men lyckas ändå inte. Andra kämpar inte fullt så hårt men lyckas ändå. Det är uppenbart att det finns personliga egenskaper, medfödda och förvärvade, som avgör vilka som lyckas och inte.
När jag till sist insåg att jag inte skulle kunna upprätthålla disciplinen för resten av livet, la jag talträningen åt sidan. Förr resonerade jag på ett annat sätt. Jag menade att det trots allt var bättre att försöka än att inte göra något alls, för talträning har ju trots allt en temporär effekt. Men idag inser jag att dessa ständiga motgångar också har sitt pris, liksom mina självpåtagna krav att upprätthålla en träningsinsats som jag i längden inte kan hålla.
Jag är ett offer i det genetiska lotteriet. Jag har en obotlig åkomma och frågan är inte hur jag kan träna bort den, utan hur jag kan leva med den (och i förlängningen om det är värt att leva med den). Jag behöver anpassa mitt liv mer efter stamningen än jag redan gör. Jag behöver inse att jag faktiskt är handikappad och ställa motsvarande krav på min omgivning.
Min viktigaste strategi mot stamningen i dagsläget är alltså att hitta praktiska sätt att anpassa mig efter den. Att inte längre ha kravet på mig att prata, eller delta i möten, eller använda telefonen, eller träffa nya människor. Helt enkelt att tillåta mig att välja och välja bort talsituationer efter dagsformen.
Stamning 
Väldigt intressant text. Har varit inne på samma linje själv ett tag nu. Stamningen är ju hopplös och om detta letande efter en teknik som funkar har lett oss till en lika svår om inte svårare stamning än när vi började så kan man ju lika gärna ge upp. Men jag har märkt att det är väldigt svårt att släppa något man har ägnat hela sitt liv åt att lösa, det verkar som man leds in på nya spår oavsett om man vill det eller inte, ska bli intressant och se om du verkligen kan sluta leta.
GillaGilla
Sluta leta kommer jag förstås inte att göra. Inlägget handlade bara om metoder som består i att träna in ett nytt sätt att andas eller prata. Det har jag tillräcklig erfarenhet av för att kunna avfärda, åtminstone för egen del. Jag är glad att jag gav det en ärlig chans, för det har inte varit helt förgäves.
GillaGilla
Jag tror att många har upplevt samma sak. Alltså att taltekniker fungerar ett tag men sedan faller man tillbaka. Har en känsla av att de långvariga effekterna av en viss behandling eller talteknik inte är så väl dokumenterade alla gånger. Man drar ofta slutsatser redan efter ett par månader. Min erfarenhet är att man mycket väl kan nå framgång under ett par månader, men att hålla denna nivå under en längre tid är mycket svårare.
Själv jobbar jag mest tekniker inriktade mot med mental träning och muntlig framställning. Fördelen är ju att man vinner i personlig utveckling oavsett vilken framgång man har med själva stamningsproblematiken. Just nu tycker jag att min stamning är på väg att reduceras. Men så har det verkat många gånger tidigare i livet. Om det håller i sig till i höst kan man kanske börja dra slutsatser…
GillaGilla
Jag tycker att offer-mentalitet är ett intressant uttryck.
Då menar jag som ett begrepp vidare än som offer i genetikens lotteri.
Att skapa nya begrepp är kanske inte retoriskt korrekt. Speciellt inte när man inte förklarar fullt ut vad man menar. Men det är kanske det som är din poäng Gustaf. Jag tror många av oss läsare av bloggen kan identifiera oss med ordet offermentalitet. Vi har olika tolkningar. Jag tror att din vändning av problematiken är väldigt sund och nyttig. Det finns många dimensioner i din vändning.
Att själv välja när man känner sig mogen och bered att tala tror jag ligger ganska nära valet att vara tyst. Det finns liknelser mellan dessa val.
Personligen så tolkar jag offermentalitet också till att infoga mig efter andra eller att vara andra tillags. Det är min personliga tolkning.
Som sagt mycket intressant och tankvärt begrepp. Det är en skillnad mellan att välja att vara tyst och att känna sig tvingad att vara tyst.
Just det, var ligger skillnaden.
GillaGilla
Jag känner mig som ett offer när jag tvingas eller dras in i en maktlöshetskänsla gällande talet och kommunikationen.
För mig handlar det om att ha talteknik och en andningsteknik i vardagen. Då menar jag inte en andningsteknik för att tala.
Min roll i kommunikationen kan knäcka min självkänsla och leda mig till maktlöshetskänslan. Den roll jag tar, väljer eller tilldelas. Vissa miljöer och människotyper tenderar att leda mig till maktlöshetskänslan.
Vad menar jag med roll ? Det vet jag inte själv. Kanske är det fel att skriva olika roller. Mer att utöka rollens ”verktygslåda” för att kunna manövrera bort från maktlöshetskänslan.
Då menar jag inte att det är fel på vissa miljöer eller människor. Därimot min oförmåga att hantera dem utan att gå mot maktlöshetskänslan.
Det går nog att träna på.
GillaGilla
Jag vill bara gratulera dig till dina insikter!
(Hasses) Anita
GillaGilla
tyvärr så påverkar mitt stammning mycket i mitt liv. Jag håller med Gustaf, att man verkligen lägger ner mycket energi på att hitta en lösning fast man vet att det är nästan hopplöst. Men skillnade hos mig är att jag har det i perioder vilket jag verkligen inte fattar. När jag inte tänker på stammning så stammar jag inte men när jag gör det så har jag svårt att komma ur det. Jag är helt förvirad.
Jag är säker på att det har med barndomen att göra, därför har jag tänkt att använda mig av hypnosterapi och om man hittar barndomens värsta rädsla så kanske, bara kanske kan man bli av med rädslan av stammning.
GillaGilla
Anpassa dig efter stamningen? Jag blir nästan gråtfärdig av att läsa detta. Stamningen kan få hindra käften men aldrig själen Gustaf. Säg vad du vill, när du vill, till vem du vill. LEV!!
GillaGilla