Det här är en del i min genomgång av Charles Van Ripers bok The Treatment of Stuttering (1973). Se innehållsförteckningen för tidigare avsnitt.
Efter att ha presenterat den vanligaste och mest förutsättningslösa typen av avslappningsövning vänder jag nu blicken mot några alternativa metoder. De flesta av dem kan vi nog se som historisk kuriosa idag.
Sömnterapi
Van Riper berättar att man i Ryssland (som var Sovjetunionen när boken skrevs) länge har tillämpat sömn mot diverse åkommor. Bakom metoden fanns en idé om att stamning (och många andra åkommor som idag förklaras på andra sätt) var tecken på en neuros:
Sleep therapy in Russia is based on Pavlov’s concept of protective and restorative inhibition. In the Pavlovian view, neurosis is the result of overload, the person’s nervous system having been overwhelmed by tasks beyond its power of integration. Sleep therapy therefore is designed to provide the needed protective inhibition so that further breakdown will not occur, and also help restore the person to normal functioning.
I praktiken handlade det om att sova 12-18 timmar om dygnet flera veckor i sträck, enligt ett fast schema. De som inte kunde sova fick sömnmedel. Ryssarna hade enligt egen utsago mycket goda resultat med sin sömnterapi och metoden spred sig till väst. Sömnterapin kombinerades ibland med någon form av talträning under de vakna timmarna. Att viska eller tala överdrivet långsamt och koartikulerat ansågs kunna underlätta övergången till normalt tal.
Kan man sova bort sin stamning? Jag vet själv att min stamning blir värre när jag inte är utsövd och bättre när jag sovit ut, men den effekten är varken särskilt påtaglig eller varaktig. Men vad kan då förklara ryssarnas goda resultat? Förmodligen har man uppmätt effekten på plats, direkt efter behandlingen, istället för att följa upp varje individ några månader efteråt. Det räcker kanske för andra stressrelaterade åkommor, men för stamning är det inte det minsta imponerande att lyckas frammana ett kontrollerat flytande tal i en lugn och stillsam miljö i ett utvilat och avslappnat tillstånd.
Bilden av stamning som en neuros förekommer knappast i dagens forskning och behandling. När man kallar stamning för en neuros menar man att orsaken är en känslomässig konflikt, som kan vara omedveten.
Badterapi
Förutom sömn och systematiska avslappningsövningar finns det flera andra sätt att uppnå ett avslappnat tillstånd. Ett exempel är badterapi, som länge använts i Östeuropa som behandling för diverse åkommor. Badterapin kombinerades oftast med mer konventionell behandling, som andnings- och talövningar, psykoterapi och medicinering. Att spendera tid i stillhet på ett spa har säkert en positiv effekt på stamning, så länge man är i den lugna miljön…
Massage
Ännu ett ryskt grepp på stamning är massage. För ett par år sedan hörde jag den ryska talpedagogen Elena Dyakova berätta om Therapeutic Speech Massage. Metoden riktar sig till barn och är tänkt att användas i kombination med konventionell behandling.
Rolfing är en speciellt hårdhänt typ av massage, som anses kunna korrigera en obalanserad kroppshållning genom att knåda till musklerna enligt ett speciellt system. Första gången jag hörde talas om rolfing var i en intervju gjord av John Harrison. Van Riper beskriver två fall:
Two stutterers who underwent the prescribed ten hours of rolfing reported to us that not only had they achieved relaxed and balanced tonicity of the whole body which made it impossible to stutter severely but also they experienced some profound emotional upheavals which were evidently cathartic. They reported a marked decline in the severity of their stuttering due to the looseness and relaxation of the general body musculatures. Some reduction in frequency was also experienced.
Van Riper misstänker, liksom jag själv, att den förbättrade kroppshållningen kan ge en känsla av ökat självförtroende. Det verkar dock fortfarande vara en öppen fråga om muskulaturen verkligen kan påverkas på det sätt förespråkarna menar. För den skeptiske rekommenderar jag denna artikel i The Sceptic’s Dictionary.
Övriga avslappningsmetoder
Utöver dessa metoder omnämner Van Riper några han inte kommenterar närmare: musikterapi, terapeutisk dans, avslappnande andningsövningar, yoga, meditation och lugnande medel. När det gäller yoga (om man nu ska kalla det för avslappning) finns det en helt färsk bok om yoga för stamning: Yoga for Stuttering (2009).
Van Riper konstaterar att alla dessa metoder har hjälpt, men att ingen har löst stamningsproblematiken. Med lite god vilja kan man kanske se ovanstående terapier som potentiella delar i en eklektisk behandling. Jag är övertygad om att de flesta av oss behöver en kombination av metoder, eftersom stamningen har flera sidor. Samtidigt ska man förstås fokusera på det som hjälper mest och (om möjligt) har varaktig effekt.
Stamning 
Återigen en intressant och stimulerande artikel.
Du har poänger och resonemang som är svåra att värja sig mot. Om det nu är det som är meningen. Det är det naturligtvis inte.
Hur når man då en varaktig effekt ?
Jag tolkar det du skriver som att ens egen vardagskomfortzon är mycket svår att omvandla eller transformera till den trygga zon man trivs och vill vara i. Dvs de den zon där man inte lider av sin stammning.
jag håller med dig. Många förenklar denna transformation. Jag har också en tendens att vilja förenkla denna omvandling.
Jag instämmer med dina resonemang.
Frågan återstår för mig. Delvis har du förklarat frågan för mig. eller egentligen ältat den för 267 gången och ytterligare en aspekt fick mer plats eller prioritet.
Varför är situationen som den är ? vad kan vi göra åt det ?
I så fall i vilken grad.
Precis som du antyder, problemet är komplext.
Man kan se vår stamningshexagons förvandling i olika zoner.
eller ska man se förmåga att hantera olika komfortzoner som en egenskap i vår hexagon objekt.
GillaGilla
Tack för kommentarerna, Peter. Poängen i Van Ripers resonemang om avslappning (som jag delar) är att det är praktiskt taget omöjligt att överföra den avslappning kan man uppnå i en behandlingssituation till vardagen. Jag menar också att den muskulära avslappningen inte är speciellt relevant för stamningsterapi – det är mental avslappning vi behöver. Mer om detta i nästa avsnitt om avslappning i beteendeterapi och i mina kommentarer till andra kapitlet.
De stora frågorna – vad vi kan göra åt vår stamning, vad som motiverar oss och hur man uppnår varaktig effekt – vill jag vänta med till senare. Så här långt handlar det för mig om att skilja på bra och dåligt.
Men jag kan nämna en sak som skulle motivera mig väldigt mycket. Det är att känna mig helt säker på vad som hjälper och inte hjälper mot min stamning. Att känna att jag behärskar ämnet så väl både teoretiskt och praktiskt att jag kan bedöma en metods effektivitet utan att först prova på den. Att behandlingen inte motsäger det man vet om stamningens orsaker eller erfarenhet från tidigare behandling. Kort sagt att känna mig helt säker på att metoden jag använder är det bästa som finns mot min stamning – bäst i alla grenar.
Den säkerheten har jag inte idag, men kanske om ett år… 😉
GillaGilla
Hej Gustaf!
Jag blir både glad och imponerad av den här genomgången du gjort av van Riper. Jag gick här för att läsa de två kommentarerna.
”Det är att känna mig helt säker på vad som hjälper och inte hjälper mot min stamning. Att känna att jag behärskar ämnet så väl både teoretiskt och praktiskt att jag kan bedöma en metods effektivitet utan att först prova på den.”
Det här citatet från din skrivning tyckte jag var intressantast.
Jag menar att man måste prova en metod först innan man kan veta hur den fungerar.
T. ex. en metod att andas på ett bra sätt, en metod att lära sig frasera på ett bra sätt, en metod att använda rösten på ett bra sätt, en metod att behärska taltempot på ett bra sätt, en metod att bli avspänd på ett bra sätt, en metod att tala tydligt på ett bra sätt, en metod att balansera kroppsspråket med uttrycket på ett bra sätt, en metod att träna i verkligheten på ett bra sätt, etc.
Det har vi gjort i TALAkademin. Vi har startat med den praktiska utförandet och teoretiserat och förklarat efteråt. Det har hittills varit framgångsrikt.
GillaGilla