Bland vissa mer regelbundna bloggare är det vanligt att blogga om böcker man läser. Inte bara när man läst dem, utan medan man läser dem, kapitel för kapitel. Själv följde jag sporadiskt biologen John Whitfields genomgång av Charles Darwins berömda bok Om arternas uppkomst, boken som lade grunden för biologin som vetenskap. Vad skulle kunna vara en motsvarande bok om stamningsbehandling? Kanske The Treatment of Stuttering av Charles van Riper?

Charles Van Riper är stamningsbehandlingens nestor. Han har haft ett enormt inflytande på behandlingen både i sitt hemland USA och i många andra länder, inte minst i Sverige. Som författare gav han ut flera böcker, varav åtminstone två är ständigt citerade klassiker. En av dem är The Treatment of Stuttering från 1973.

Man ska vara försiktig med gammal facklitteratur, men ärligt talat har det inte hänt så mycket på området behandlingsmetoder för stamning. Det finns bättre orsaksteorier idag, men det går fortfarande inte att bygga någon behandling på dem. All behandling är fortfarande indirekt och samma metoder man har tillgång till idag fanns redan för hundra år sedan, om än i andra kombinationer och med andra teorier bakom. Nya behandlingsmetoder visar sig nästan alltid vara gammal skåpmat i ny förpackning. Eller som Van Riper själv uttrycker det:

Each new generation of therapists seems to have to rediscover the same old methods, alter them slightly, give them a new rationale, and then apply them to a new crop of stutterers.

Målet med The Treatment of Stuttering var att skriva en bok som satte stopp för denna rundgång genom att samla och presentera all tidigare behandling mot stamning och sedan skilja agnarna från vetet. Det är en enorm uppgift och mig veterligt finns det ingen som givit sig på den lika grundligt. När boken skrevs var Van Riper redan professor emeritus efter en lång karriär som logoped. En annan självklar merit var förstås hans egen stamning.

Van Riper erkänner inledningsvis att det är svårt att ge några definitiva besked om vad som faktiskt hjälper mot stamning. Trots detta presenterar han i den andra halvan av boken en egen metod, som kallas stuttering modification therapy, som använts flitigt av logopeder här i Sverige.

Jag tror att en bok som denna kan ge en överblick och referensram mot vilken man kan utvärdera olika behandlingar. Även om man inte kan vara kategorisk om vad som hjälper mot stamning, kan man åtminstone säga vad som förmodligen inte hjälper. I väntan på den dag då moderna orsaksteorier om stamning blir relevanta för behandling är de metoder som presenteras i The Treatment of Stuttering vad som står till buds.

I nästa inlägg i den här serien kommer jag att presentera bokens första kapitel, som har titeln Suggestion, Distraction, and Persuation Therapies.

5 reaktioner på ”The Treatment of Stuttering

  1. Hej
    Detta ska bli intressant att följa.
    En helhets bild är det jag söker. Egentligen handlar det om en bild där hela ens egen erfarenhet passar in eller kommer att passa in efter ytterligare lärdomar.
    Som jag tidigare har nämnt så lägger jag ner mycket tid på yoga och meditation. Jag noterar att inställning och harmoni påverkar. Som du tidigare har noterat så påverkas också inställning och motivation av annat i livet. Att det ska gå upp och ner är naturligt och normalt. Ska det påverka vår stamning ?
    Här har vi en springande punkt.
    Vi får se kanske berör vi detta via Van Ripers teorier.
    Mvh Peter

    Gilla

  2. Det är svårt att diskutera detta ämne. Jag är ute på hal is. Då är det svårt att vara retoriskt korrekt. Det har sina negativa aspekter. Kanske fler än vad jag vet .
    Jag menar att en naturlig anknutning och avslapppnig till sitt andningsankare ger ro. Men samtidigt kräver det en viss ro för att ge ro tillbaka. Många använder ordet träning i detta sammanhang. Naturligt inte fel men i min mening otydligt. Träning är ett vitt begrepp. Jag anknuter till dina resonemang kring Mcquire deltagare som inte längre använder teknikerna. Vilken teknik man använder spelar ingen roll. Detta kan jag inte känna igen mig i , men likväl är det intressant för mig. Kanske just därför.

    Talakademin använder ordet viloandningsrytms känsla. Jag vet vilken känsla de menar. Jag kan nå den via meditation , jag kan tom tala i den i vissa komfort zoner. Det stora Problemet är att behålla denna känsla i vardagen.
    För mig som pysslar med meditation är den stora utmaningena att behålla denna känsla i det vardagliga livet. Rätt som det är behöver man ju tala !
    Jag har inte nått det målet. På något sätt känns det som att målen hänger i hop.

    mvh Peter

    Gilla

  3. Hejsan! Jag har kollar runt efter littetatur som kan hjälpa mig bli av med den stamning´som jag har. Stammar inte så mycket, men kommer på ursäkter när jag ska hålla presentationer i skolan och liknande just pga rädslan. Hittade denna boken på Internet som finns på länken nedan som jag hört ska vara bra. Den är ganska dyr så undrar lite om du kanske läst den, eller känner till den? Grundar väl sig i att man ska träna sig till ett bättre tal, och eftersom jag inte har så stora problem överlag, trotts att jag har tuffa perioder, så kanske den skulle kunna hjälpa mig minimera dessa nedgångar!

    http://www.stuttering.ch/

    Gilla

    1. Ursäkta att det tagit extremt lång tid att svara. Jag har inte sett boken, så jag kan inte ha några synpunkter. Det jag kan ha synpunkter på är att man inte avslöjar någonting om den metod man använder. Det är verkligen att köpa grisen i säcken. Eftersom det är just föredragshållning som är problemet för dig kanske The New Talkpower av Nathalie Rogers vara ett förslag. Den har jag själv och kan rekommendera. Min egen erfarenhet av presentationer är att det som hjälper mest är att vara väl förberedd, och Rogers bok ger förslag på hur man kan förbereda sig i detalj.

      Gilla

Lämna ett svar till Peter Avbryt svar