Det har länge varit känt att vi stammare stammar mindre när vi hör oss själva med en liten fördröjning. Delayed Auditory Feedback (fördröjd hörselåterkoppling) kallas det, eller DAF kort och gott. En förklaring till fenomenet är att fördröjningen gör det lättare att prata långsammare – åtminstone om man medvetet synkroniserar sin röst efter den fördröjda hörselåterkopplingen. Användning av långsamt tal är förmodligen den mest etablerade och accepterade delen i all talträning mot stamning.

Jag har alltid varit skeptisk mot DAF-apparater, av samma anledning jag är skeptisk mot mediciner mot stamning. Det känns fel att göra sig beroende av ett hjälpmedel, när jag vet att det finns många som lyckats utan. Men jag har med tiden ändrat åsikt, åtminstone om tekniska hjälpmedel som DAF.

Tiden var helt rätt när jag för ett par veckor sedan fick låna en DAF-apparat av en kompis. Redan någon vecka innan hade jag börjat röna framsteg med ett långsammare tal, och tanken var att DAF-apparaten skulle hjälpa mig att praktisera det långsammare talet även i svårare situationer.

För mig har alltid jobbet erbjudit de svåraste talsituationerna. Jag har aldrig, ens under mina bästa perioder i McGuire känt mig så bekväm med mitt tal att jag inte undvikit talsituationer på jobbet. Det har i perioder varit extremt ordfattigt från min sida, trots att jag vet att det på sikt påverkar mina karriärmöjligheter. Jag har många kundmöten. Lyckligtvis är jag sällan ensam representant för företaget och kan hålla en låg profil, men även där känner jag ibland att kunden ifrågasätter min kompetens, för att jag säger för lite, eller inte får fram det jag vill säga.

Det går inte att ha någon längre framgång med en stamningsbehandling om det fortfarande finns miljöer i ens vardag, eller personer i ens närhet med vilka talet fortfarande inte fungerar. Självförtroendet ökar bara om talet fungerar så väl att man känner att man talmässigt klarar alla situationer man normalt ställs inför. För mig har situationerna på jobbet inte kunnat hanteras enbart med hjälp av talteknik. Kanske behöver jag också ett teknisk hjälpmedel som DAF, för att kunna komma över svårigheterna med att prata på jobbet?

Jag har nu haft apparaten i ett par veckor. Första dagen visade jag upp den för några av mina kollegor, och kände genast att jag hade större kontroll över talet än någonsin tidigare med samma personer. Samma eftermiddag pratade jag med min närmaste chef, en person som jag stundtals har extremt svårt att prata med. Även det samtalet flöt på bättre än någonsin tidigare. Sedan dess har jag haft flera liknande erfarenheter med andra personer i min närhet.

Det finns fortfarande situationer på jobbet där inte ens DAF-apparaten fungerar. Kundmöten är ett exempel, men även i dessa fall märker jag en viss effekt. Att överhuvudtaget våga ta ordet och få något meningsfullt sagt i ett kundmöte med ett tiotal personer är en seger.

Största svårigheten är nog att komma över känslan att det tempomässigt monotona tal apparaten ger är mer avvikande än stamningen. Att prata med DAF-apparat kräver samma mod som att använda frivillig stamning. Det låter avvikande och det tar tid, men det gör också stamning. Skillnaden är att jag i fler situationer än tidigare vågar säga saker, för att jag vet att jag kommer att kunna få fram det.

Jag tror att apparaten hjälper mig på fler sätt än att sänka talhastigheten. Fördröjningen skapar illusionen av körläsning, vilket också visat sig ha effekt på stamning. Hörluren i örat gör att jag har lättare att höra när jag använder en bra röst, det vill säga en röst med ordentlig fonation. Det långsammare talet ger mig tid att fokusera på att artikulera rätt.

Nu återstår bara att se om effekten håller i sig.