Det slog mig att jag skrivit flera gånger om McGuirekursen våras, men aldrig om hur det gick. Strax efter kursen skrev jag en rapport till Stockholmsföreningens medlemsblad, som jag nu återger här också.

Efter månader av förberedelser var det äntligen dags för en ny svensk McGuirekurs. Det var den första kursen i Sverige på 9 år och den första någonsin i Stockholm. Dessutom var det den första kursen i Skandinavien att instrueras på engelska, något som vi kanske kommer att fortsätta med i Sverige.

Instruktör var Michael Hay från Skottland, som hade förmågan att snabbt få med sig alla och dirigera kursen med en lagom blandning av inspiration och perspiration. Michael var noggrann och tydlig i sin undervisning, så att alla visste vad de skulle göra. Han införde också ett par nyheter på schemat, som säkert kommer att bli fasta punkter på skandinaviska kurser.

12 nya deltagare hade anslutit sig på torsdagsmorgonen, varav hälften var svenskar. Därtill fanns ett 40-tal gamla, varav de flesta kom från Norge och Danmark. Norsk TV var på plats för att följa en av deltagarna, och vi hade också besök av två logopedstudenter.

Under torsdagen arbetade vi som vanligt hårt med andningen och andra fysiska aspekter på talet. Under sista sessionen kunde alla nya, med användning av den teknik de lärt sig, säga sitt namn och sin adress inför hela gruppen. Under fredagen arbetade vi med mentala aspekter på stamning, för att åstadkomma den nödvändiga attitydförändring som krävs för att våga utvidga sin komfortzon. Bland annat fick varje ny deltagare gå ut med en gammal, som visade hur man inom loppet av några timmar pratar med 100 helt okända människor på stan.

På lördagen var rollerna ombytta. De nya fick dock hela 6 timmar på sig att ta sina 100 kontakter, och att hålla ett offentligt tal i hörnet Drottninggatan-Kungsgatan mitt i Stockholm. Söndagen avslutades i vanlig ordning med sessioner om hur man överför allt man lärt sig till världen utanför. Avslutningstalen från de nya var känslofyllda och inspirerande för oss alla.

Mikael Crona drog ett tungt lass som kursorganisatör, men intygade till slut att det var värt besväret. Under kursen tackade vi också Tommy Pettersen för hans långvariga insats som regionsansvarig för Skandinavien. Tommy lämnade nämligen över rodret till Henrik Thygesen, från Danmark.

I Skandinavien hålls det normalt fyra McGuirekurser per år. Tanken är nu att en av dessa ska hållas i Sverige, men det kan bli fler, om det finns tillräckligt underlag av nya deltagare.