Jag hittade en gammal textfil med en anteckning jag skrev den 22 januari 2007. Det var drygt en vecka innan jag reste till Dublin och min första McGuire-kurs. Jag försökte formulera på engelska vad jag såg som grundläggande förutsättningar för att lyckas bryta ner stamningen:

What is the most important thing? The most important thing is that I can TRUST my speech. It doesn’t need to be perfect, but I have to trust that I can say whatever I want to say, with whatever words I want, totally intelligible and without much effort in the moment of speaking. If that can be achieved in a short time (days), I believe it’s possible to become an eloquent speaker.

Det anmärkningsvärda med den här anteckningen är att den stämmer så exakt med vad jag fortfarande tror — efter mina 8 kurser i McGuire. Det är precis så här det fungerar. Man behöver bygga upp en tilltro till sitt tal för att kunna bryta de vanor och tankemönster som håller en kvar i stamningsbeteendet. Tilltro till talet får man genom att känna att man har kontroll i situationer man tidigare stammat i eller undvikit helt. Känslan av kontroll är en förutsättning för att lyckas.

Vissa menar att det är precis tvärtom. Släpp loss, slappna av och låt talet komma av sig självt! Vi kan ju prata flytande i vissa situationer, så något fysiskt fel kan det väl inte vara? Nej, det är vår strävan efter att kontrollera det som är automatiskt som framkallar stamningen, säger man.

Men faktum är att hur mycket vi än försöker slappna av, är stamningen med oss så länge rädslan finns där. Och rädslan för stamning är stark, eftersom den bygger på verklig erfarenhet. De flesta av oss har en lång historia med minnen av stamning och rädsla för att stamma. Rädslan för stamning är i ljuset av vår tidigare erfarenhet rationell och går inte att rubba enbart med tankens kraft. Det enda sättet att bryta ner rädslan är att ersätta erfarenheten av stamning med erfarenheten av att ha kontroll.

Hur man får kontroll är ett avsnitt för sig, men det är där tal- och andningsteknik kommer in.