Att stamma innebär att man förlorar kontrollen över talförmågan och inte får fram de ord man tänkt säga i den takt man vill. Talet bryts sönder av ofrivilliga avbrott eller upprepningar.

Ordet stamning

Ordet stamning används allmänt för att beskriva en form av tillfälliga talsvårigheter. Stress och utmattning kan utlösa korta episoder av stamning hos personer som annars inte har några talsvårigheter. Många har till exempel erfarenhet av stamning från redovisningar i skolan eller på jobbet. En tillfällig stamning kan vara nog så besvärande, men ger bara en föraning om diagnosen stamning, som är ämnet för den här bloggen.

I nutida litteratur om stamning kallar man ibland diagnosen för persistent developmental stuttering eller PDS. Med ordet persistent menas att stamningen är bestående, och på så vis skiljer sig från den tillfälliga stamning som kan drabba vem som helst. Med developmental syftar man på att stamningen oftast bryter ut i barndomen och utvecklas under uppväxten. Med detta skiljer man också PDS från en mer sällsynt variant, som kallas för acquired stuttering – förvärvad stamning. Förvärvad stamning kan uppträda i vuxen ålder efter skador på hjärnan, till exempel efter en hjärnblödning. Stamningsliknande besvär kan dessutom kopplas till flera andra diagnoser och tillstånd (som Parkinson). Ordet ”stamning” kan alltså användas för

1. tillfälliga talsvårigheter i allmänhet,
2. talsvårigheter kopplade till diagnosen PDS,
3. talsvårigheter kopplade till andra diagnoser och
4. som namn på diagnosen PDS.

För att ytterligare komplicera det hela finns det personer med diagnosen stamning som inte stammar!

En formell definition

Socialstyrelsen har en klassifikation över sjukdomar och hälsoproblem som kallas för ICD. Det är en översättning av ett dokument från WHO, vars fulla namn är International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems. ICD används för statistikändamål i sjukvården, men också för att ställa diagnos. Stamning hittar man i kapitel 4. Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. Där definieras diagnosen så här:

Karakteriseras av återkommande repetitioner eller förlängningar av ljud, stavelser eller ord, eller av återkommande uppehåll eller pauser som avbryter den rytmiska talströmmen. Problemet bör klassificeras som störning bara när svårighetsgraden påverkar talfärdigheten.

Det finns många andra definitioner på stamning. Den här definitionen är typisk och ganska okontroversiell. Möjligen kan man ha synpunkter på att den bara uttrycker en liten del av stamningsproblematiken. Placeringen i kapitel 4 är desto mer problematisk. Stamning är varken en psykisk sjukdom eller en beteendestörning. Stamning är en motorisk störning och skulle därför passa bättre i kapitel 5. Sjukdomar i nervsystemet. Mer om det i ett kommande avsnitt om orsaker.