Hur många blir bättre i McGuireprogrammet? Hur många hoppar av? Ända från starten har man haft ambitionen att kunna svara på frågor som dessa. En av primärtränarens uppgifter är att i hemlighet betygsätta sina studenter och med jämna mellanrum rapportera betygen till regionsledaren. Till betygssättningen använder man en sexgradig skala från C- till A+, där allt från B+ markerar ”framgång” i olika grad.

När ett år har gått får medlemmen ett telefonsamtal från regionsledaren. Under samtalet får man svara på frågor om hur man upplevt behandlingen och hur det går med talet. När alla årets nya deltagare har fått ett ”slutbetyg” kan man räkna fram programmets årliga success rate, det vill säga hur stor andel av de som deltog under året som fick betyget B+ eller högre (inräknat de som hoppade av innan de gått klart första kursen). Resultatet publiceras på webbsidan varje år.

Framgång

2011 hade man en success rate på 72%. Det låter fantastiskt, men vad innebär det egentligen? Vad menas med framgång? Vad krävs för det lägsta medräknade betyget B+? Så här beskrivs B+ på ett papper som delas ut till de primärtränare som ska betygsätta sina studenter:

Those who are at risk of chronic relapsing or quitting. Perhaps a few too many relapses, but showing moderate signs, in your judgement, of the relapse mechanisms. They may be using tricks and avoiding and need to improve their discipline and increase voluntary stammering, but they recognize the danger and are taking steps to counter it. You believe, however, these students will get themselves together. Your student is B+ if he or she is…

1. Experiencing frequent and possibly severe relapses.
2. Generally doing their best to work hard, and persevering at following directions.
3. Your student however recognises the danger and is taking steps to get themselves together. And you feel they will succeed.

Det är inte konstigt att man uppnår en så hög success rate när kriterierna för framgång är så lågt ställda. I praktiken hänger valet mellan B- och B+ ofta på betygsättarens magkänsla för hur personen kommer att utvecklas framöver. Det är i beskrivningarna för A- och A+ jag finner de kriterier jag själv skulle kalla ”framgång” i behandling (kraftigt minskad rädsla i talsituationer, bra på att underhålla framstegen, bra på att snabbt ta sig ur återfall och så vidare). Räknar man bort B+ får man en success rate på knappt 40%. Det är inte dåligt det heller, men långt ifrån de 72% man stoltserar med på hemsidan.

Även om jag tycker man lägger ribban för lågt, stämmer siffrorna bra med min egen erfarenhet av hur det brukar gå för en grupp nya studenter. För 1 av 10 (A+) är McGuireprogrammet en fullträff. Metoden passar personen perfekt och blir snabbt svaret på alla stamningsfrågor. Ytterligare 3 av 10 (A-) blir markant bättre. Sen finns en stor grupp (B+ och B-) som kämpar tappert men har återkommande återfall. Resten (C+, C- och N/C) lämnar programmet inom ett år.

Uppföljning

Ett års uppföljning låter kanske mycket, men mitt intryck är att de flesta som hoppar av i brist på framgång gör det efter ett år. För mig tog det fyra och det är inte heller någon särskilt lång tid i sammanhanget. Om man skulle fortsätta mätningarna efter ett år skulle man förmodligen se en dalande trend för de flesta i B-grupperna. Några skulle kanske ”ta sig samman” och arbeta sig upp till A-grupperna, men mitt intryck är att de flesta i B-grupperna lämnar programmet utan framgång (även om det ofta tar längre tid än ett år).

Jag har också synpunkter på att den uppföljning som görs efter ett år inte görs av en utomstående, opartisk person. Risken är att man fokuserar på hur väl studenten använder tekniken istället för att bedöma hur naturligt talet låter, det vill säga att man missar att uppfatta typiska ”McGuire-artefakter” i talet som en utomstående bedömare lätt skulle snappa upp. Det finns också en hypotetisk risk att man som primärtränare sätter ett högre betyg på grund av lojalitet till studenten, till programmet, eller till sig själv. För att dessa risker ska kunna elimineras måste betygsättaren vara oberoende av programmet.

Sammantaget skulle jag säga att man inte kan använda programmets officiella statistik för att jämföra McGuireprogrammet med andra behandlingar. Däremot kan man använda statistiken för att jämföra olika regioner inom programmet, eller resultatet för olika år. Om man överväger att gå en kurs kan det vara bra att gå första kursen i ett land med en bra McGuire-historik.