I väntan på nya ambitiösa avsnitt i min serie om stamningsbehandling kommer här en kort läsarfråga. Frågan är inte alldeles färsk, men svaret kan kanske vara intressant för andra. Kanske kommer jag att föreviga fler läsarfrågor här senare.

Hej
jat heter [namn] och studerar på [en högskola].Vi håller på med ett arbete om stamning i samband med en kurs om barns språkutveckling. Jag hittade dig genom att googla …
jag skulle vara jätte glad om du kunde ge mig lite feedback på hur om stamning påverkar läsinlärningen? Om så, i vilken omfattning? Eller om du kan tipsa på litteratur som tar upp ämnet.
Tackar på förhand
/[namn]

Det är känt att stammande barn i allmänhet presterar något sämre i skolan, men det anses bero på svårigheten att prata i klassrummet. Någon koppling till läsförståelse, som är så signifikant att den behöver studeras ytterligare, verkar det inte finnas.

Oliver Bloodstein, författare till A Handbook on Stuttering, ägnar flera kapitel om vad som är känt om stammande, förutom att vi stammar. I femte upplagan från 1995, som jag har, nämner han 8 kontrollerade studier om stammande barns förmåga att läsa tyst. I enstaka studier tycker man sig se ett samband mellan stamning och dyslexi, men samman­taget är det ingen signifikant skillnad mellan stammande och andra. Ska man skriva något sammanfattande tycker jag inte man behöver nämna att vissa forskare i vissa studier haft vissa stammande med viss dyslexi.

Personligen tror jag att jag utvecklat min förmåga att skriva (och indirekt att läsa och förstå) för att kompensera allt jag inte kunnat säga. Stamningen kan alltså ha påverkat min läsinlärning positivt, men jag vet inte hur vanligt det är.

Å andra sidan finns det också stammande barn som ger upp i skolan för att man inte kan delta på lika villkor. Så var det för mig i vissa ämnen, men det vet jag inte heller om man studerat.