Det finns faktiskt ett och annat som är värre än stamning. För en tid sedan såg jag en intressant brittisk dokumentär om personer med Tourettes syndrom. Syndromet karaktäriseras av olika former av tics, såväl motoriska som verbala. Här är ett utdrag:

Jag upplevde att det fanns åtskilligt att känna igen sig i:

• Väldigt personliga symptom.
• Upplevelsen av att förlora kontrollen.
• Inlärda beteenden som med tiden blivit ofrivilliga.
• Graden av svårighet varierar från en situation till en annan.
• Bra och dåliga dagar, eller perioder.
• En befogad rädsla att avvika och dra oönskad uppmärksamhet till sig.
• Självpåtagen isolering och svårighet att hitta en partner.
• Fördomar och brist på kunskap hos allmänheten.
• Komplicerad orsaksbild och fortfarande ingen definitiv förklaring.

Nu ska det sägas att de flesta personer med Tourettes inte alls uppvisar så här påtagliga problem. Det kommer tyvärr inte riktigt fram i programmet. Jag kan förstå om personer med lindrig Tourettes tycker en dokumentär som den här gör mer skada än nytta för folkbildningen. Å andra sidan är det kanske lika svårt att hitta en person med ”typisk” Tourettes som att hitta en person med ”typisk” stamning.