Det här är en del i min genomgång av Charles Van Ripers bok The Treatment of Stuttering (1973). Se innehållsförteckningen för tidigare avsnitt.

Stammare får inte så sällan välmenande råd om att ta det lugnt och slappna av. Många av oss bär också på minnen från situationer där det kändes lätt att prata, just för att vi var lugna och avslappnade. Sambandet mellan avslappning och ökat talflyt har fått åtskilliga behandlare genom åren att se avslappnings­övningar som stamnings­behandling.

Till skillnad från talteknik går de flesta avslappningsövningar inte att utföra i själva talsituationen. Vi kan inte lägga oss på rygg och andas lugnt så fort vi ska prata med någon. Det tar tid att komma ner i varv och kräver en lugn miljö. Därför är avslappningsövningar mer holistiska — man arbetar med hela personen, hela välbefinnandet. Angreppssättet är indirekt både teoretiskt och praktiskt. Därför blir också steget från behandling till verklighet större. Att ta med sig avslappningen från behandlingsrummet ut i verkligheten är avslappningsmetodernas största dilemma. Van Riper sammanfattar det så här:

It is fine therapy — for the therapist. It produces fluency immediately; it has the smell of magical incantations; it is economical since large groups may be treated in unison. But alas, it has one fatal flaw: the transfer to real-life situations leaves much to be desired.

Fram till mitten av 1900-talet var avslappningsövningar mycket vanligt i stamningsbehandling. Metoden övergavs i brist på resultat, men kom tillbaka med beteendeterapin på 60-talet, då man försökte behandla stamning som man behandlar fobier. Men inte heller då hade man någon varaktig framgång. Jag har ett svagt minne av att ha blivit utsatt för en avslappningsövning hos en av mina första talpedagoger i skolan, men idag verkar metoden vara utrotad.

Vissa behandlare har rekommenderat sina patienter att röra sig lugnt och vilsamt i vardagen, att våga ta tid på sig utan hänsyn till andra, att inte jäkta och inte oroa sig. Men det är lättare sagt än gjort. Van Riper skriver:

A few stutterers doubtless can learn a more relaxed way of living and doubtless they should. If they can life limply and achieve some fluency thereby, more power to them! However, most adult stutterers find the world too full of past and present threats to remain relaxed and without anxiety when they leave the therapeutic harbour and sail out on the stormy sea.

Progressiv avslappning

I genomgången av första kapitlet nämnde jag bland annat autogen träning. En liknande metod från samma tid är progressiv avslappning, som utvecklades av amerikanen Edmund Jacobson på 20-talet. Van Riper beskriver metoden så här:

Jacobson had his subjects define the tension by first contracting specific muscle groups (the toes, legs, arms etc.) then relaxing them, and after each set of musculatures showed electromyographically that no residual tension was present, a new set of muscles was relaxed, hence the term progressive relaxation.

Elektromyografi (EMG) innebär att man placerar sensorer på kroppen som mäter de elektriska impulser i nervtrådarna som får musklerna att spänna sig. Spänningen mäts i volt och ritas ut som vågformer på en skärm eller på papper. Med EMS blir muskulär avslappning inte bara en subjektiv upplevelse, utan något som kan mätas objektivt.

Jacobson upptäckte inte helt oväntat att känslor av oro och typiska orossymptom försvann under djup avslappning. Det krävdes dock väldigt djup avslappning för att effekten skulle uppträda. Några gånger under sin karriär arbetade han med stammande patienter och noterade att även dessa uppvisade en tydlig förbättring efter avslappningen. Av detta kan vi kanske dra slutsatsen att det går att påverka graden av stamningsrädsla genom muskulär avslappning, men att den grad av avslappning som krävs knappast är möjlig att framkalla i vardagen.

Jag har själv använt en variant av progressiv avslappning periodvis i snart 20 år. Jag lärde mig den av Ture Arvidsson, men liknande övningar finns att köpa på CD-skiva av Lars-Eric Uneståhl och andra. Jag använder övningen innan jag somnar och kan ibland ana att det förbättrat sömnkvaliteten och därmed mitt allmäntillstånd dagen efter, men jag kan inte säga att det har någon effekt på stamningen.

I nästa avsnitt går jag igenom mer ”alternativa” sätt att slappna av. Därefter följer ett inlägg om avslappning i beteendeterapi (fobiträning).