Det här är en del i min genomgång av Charles Van Ripers bok The Treatment of Stuttering (1973). Se innehållsförteckningen för tidigare avsnitt.

Direkt suggestion är medveten, uttalad, oförtäckt, ofta i form av uppmaningar, kommandon eller affirmationer. De kan vara positiva eller negativa. Man kan få dem av någon annan (som under hypnos) eller ge dem till sig själv (som i autosuggestion).

Som första exempel på direkt suggestion tar Van Riper tidig självhjälpslitteratur för stammare. Idag är det svårt att hitta böcker på temat ”så botar du din stamning”, och jag tror inte det var särskilt vanligt förr i tiden heller. Det mesta av stamningslitteraturen har alltid varit vetenskaplig och inte riktat sig direkt till de drabbade.

Hur som helst, de utmärkande dragen hos äldre huskurer känns igen från vissa webbsidor idag. Författaren är tvärsäker om metodem han utvecklat och utlovar bot och ett framgångsrikt liv för de som följer den. Beskrivningen levandegörs med anekdoter om personer som lyckats. Den som tvivlar eller inte utför den dagliga dosen av tunggymnastik och andningsövningar har ett tragiskt och olyckligt liv framför sig. Dagens stammare är förhoppningsvis mer luttrade och har lättare att genomskåda oseriösa metoder.

Hypnos

Ett annat sätt att ge medvetna suggestioner till någon är genom hypnos. En tid under gymnasiet gick jag i behandling hos doktor Ture Arvidsson, som specialiserat sig på hypnos. Jag minns att jag låg på en brits och slappnade av och hörde Ture med släpig röst berätta om vackra trädgårdar och varma sandstränder. Sedan började han prata om hur lätt det skulle gå för mig att prata, att stamningen successivt skulle försvinna. Jag fick sessionerna inspelade på band för att lyssna på varje dag. Det gjorde jag sällan. Kanske var det därför behandlingen inte hjälpte.

Men jag vet inte om jag ens var hypnotiserad under någon av våra sessioner. Kanske är jag inte mottaglig för hypnos. Jag minns att jag mest låg och funderade på varför han sa det han sa, och hur det kunde tänkas hjälpa mig. Även om jag försökte föreställa mig den omgivning och de situationer han beskrev, så förflyttades aldrig mitt medvetande bort från britsen där jag låg.

Van Riper ägnar flera sidor åt egna och andras erfarenheter och kommer fram till samma slutsats om hypnos som jag:

Many of the adult stutterers who come to us ask if they should try to get cured by hypnosis. We tell them no!

Autosuggestion

Autosuggestion innebär att man ger kommandon eller affirmationer till sig själv. Van Riper citerar bland annat följande utdrag från en äldre kollega:

You can overcome this fear of stammering by autosuggestion provided you select the time when your brain is most suggestible, which has been found to be when you feel an inclination to sleep. Just before dropping off to sleep, breathe slowly and deeply through your nose, relax every muscle in your body, dismiss all worries from your mind and concentrate your thought upon the words: ‘I can speak fluently.’ It is not enough merely to think these words; you must believe them.

Varför behöver man affirmationen om man redan tror på den? Som jag skrivit om förr, tror jag inget kan vara mer övertygande för oss än vår egen upplevda verklighet. Får man bekräftat varje dag att man inte kan prata, går det knappast att oskadliggöra den erfarenheten med en stunds mental träning innan man somnar!

Affirmationer kan säkert vara effektiva inom personlig utveckling och måluppfyllelse, där effekten uppnås genom att konstant ha målet i sikte. I stamningsbehandling tror jag inte de har någon större effekt.

En annan metod som bygger på autosuggestion genom direkta suggestioner är autogen träning, en form av meditation där man ger sig själv avslappnande instruktioner. Det kan vara meningar som ”mina armar känns tunga”, ”min puls är lugn och regelbunden” och så vidare. Denna avslappning är det sedan meningen att man ska kunna bevara i alla situationer.

To this author, it seems that an awful lot of labor is needed to achieve such a goal.

skriver Van Riper, och jag är böjd att hålla med. Men jag återkommer till detta i genomgången av nästa kapitel, som handlar om just avslappning.

I vår inre dialog ger vi oss själva autosuggestioner hela tiden. Även om inte dessa faller inom ämnet stamningsbehandling, är det förstås bra för allmäntillståndet (och indirekt stamningen) att vara snäll mot sig själv, att uppmuntra sig själv, att säga till sig själv att ”det här kommer att gå bra” — om så bara för att tränga undan negativa känslor.