Tidigare i bloggen noterade jag hur olika människor tycks ha olika grad av självkontroll. Vissa har en förmåga att arbeta målmedvetet för att uppnå mål som ligger flera år framåt i tiden, utan någon större belöning på vägen. Att läsa på universitet, att investera i aktier eller starta eget, är typiska exempel på handlingar där man skjuter upp belöningen till senare och därmed går emot sina naturliga impulser. Det är handlingar där man, ofta med ett mått av risk, hänger sig åt något som kan förbättra ens förutsättningar längre fram.

Det är inte alls naturligt att utsätta sig för risker eller att arbeta mot långsiktiga mål. Det naturliga är förstås att leva i nuet och endast tillfredsställa basbehoven som de kommer. Vill vi leva naturligt bör vi undvika risker och i varje uppgift söka minsta möjliga ansträngning. Men det är bara genom att stå emot dessa kortsiktiga impulser vi kan utvecklas på lång sikt.

Den naturliga impulsen för en person som stammar är att undvika. Vi undviker ord eller situationer, för att slippa uppleva känslan av maktlöshet när vi förlorar kontrollen över talet. Vår omgivning sätter normen för hur vi själva borde kunna tala, och hellre än att sänka kraven på vårt eget tal använder vi olika trick och undvikandebeteenden för att dölja stamningen. Det ger en kortsiktig belöning, men på lång sikt begränsar det vår rörelsefrihet. Ju mer vi undviker, desto mindre vågar vi göra.

I effektiv stamningsbehandling innebär självdisciplin inte bara att härda ut tråkiga andnings- och talövningar. Det innebär också att gå emot sin natur och göra saker man känner ett enormt obehag inför, men som ger långsiktiga belöningar. Att erkänna för sin omgivning att man stammar. Att faktiskt visa att man stammar. Att identifiera och arbeta bort negativa tankemönster och undvikandebeteenden och aktivt söka sig till situationer man tidigare flytt från.

Själv har jag, tack vare McGuireprogrammet, gjort stora framsteg med min stamning. Men det hjälper inte att bara lära sig vad som hjälper – man måste göra det också, hela tiden. När man väl lärt sig vad som hjälper blir kampen mot stamningen ett av våra dåliga samveten. Det får samma status som ”ät nyttigare och motionera mer” – självdisciplin i sin mest vardagliga betydelse.

Bra självdisciplin är en av flera förutsättningar för att lyckas arbeta bort sin stamning. Jag kommer i framtida inlägg att undersöka om det går att förbättra sin självdisciplin i vuxen ålder och hur man i så fall bär sig åt.