Jag var på Irland igen förra helgen. Precis som förra året anordnade Irlands McGuire-organisation en så kallad staff training i Galway på Irlands västkust. Det var en lyckad helg med krävande övningar från morgon till kväll. För min egen del var ambitionen att uppnå graden Certified Primary Coach (CPC). Alla som genomgår McGuire-programmet får en egen CPC, en personlig rådgivare i stamningsärenden som man kan ringa när som helst. Alla som blir CPC stammar själva, men har kommit en bra bit mot ett kontrollerat tal med McGuire-metoden.

Jag vet inte hur det gick för mig än, men det känns som det gick bättre än förra året. Vi behöver verkligen fler med CPC-grad i Sverige, men att bli coach känns också viktigt för min egen utveckling. Inget är så disciplinerande som uppgiften att coacha nya medlemmar. Som CPC får man inte stamma okontrollerat eller själv undvika de skrämmande situationer man ber nya medlemmar utföra. Det underminerar trovärdigheten både för en själv och för hela metoden.

Givetvis har även en CPC bra och dåliga perioder. Har man en dålig period finns alltid möjligheten att dra sig tillbaka från ansvaret att coacha någon annan, för att arbeta upp sitt eget tal. Då arrangerar man så att eleven får en ny coach.

Jag har personligen haft många av mina bästa stunder i programmet när jag fått ansvaret för nya medlemmar under kurser. Det är disciplinerande i bemärkelsen att jag själv presterar så mycket bättre i åsynen av en ny medlem. Känslan är att man vill göra sitt bästa, man vill vara övertygande och visa hur långt man kan komma genom att träna hårt på rätt saker. Att bli CPC innebär att få samma ansvar och möjlighet även utanför kurserna.

Det återstår bara att vänta och se hur det gick…